Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.

     Varför jag inte minns med precision har att göra med att mitt kom-ihåg-system formats i en tid där detaljerade och odetaljerade saker lagras i datorer eller på cd-rom eller någonstans där man snabbt kan klicka sig fram till vad det nu är man vill få reda på. Hjärnan och arbetsminnet har ersatts av en hårddisk och övergången har skett utan minsta motstånd. Min passivitetet har med okunskap att göra. Jag förstod aldrig. Förstod inte att de oräkneliga tillfällen jag har sagt till mig själv att "det där kan jag söka upp på nätet nästa gång det blir aktuellt" har gjort att minnet kunnat ligga avslappnat kvar i hängmattan och mattats på samma sätt som den röda färgen på sommarstugans solsida.

      Den slösande slöande tanken har förutom att göra minnet till stel reumatiker skapat naturliga luckor i allmänbildningen. Det är lätt att ångra i försenad efterhand. Ofta i sällskpanade sällskapsspel. Jag vet ju att det inte är inom spelets regler när man spelar trivial pursuit att säga att man ska slå upp svaret på datorn och skylla på att det är där man lagrar sin detaljerade kunskap. 

        Det som stod för kanske en vecka sen gick att läsa i aftonbladet. Ett mord hade begåtts av en etnisk svensk man och nått jag faktiskt minns är vad det stod om den här mannens bakgrund. Han hade blivit sexuellt utnyttjad som barn och växt upp under hemska förhållanden.

       Jag tycker det är sorgligt när mänsklighetens och samhället sviker sina barn. Vem kan tycka annorlunda?

      Men det jag i tredje eller fjärde hand tänkte på när jag läste artikeln handlade om nyhetsrapporteringen i sig. Det är ganska lätt att blunda för den typen av granskning när upprörda affektionen mest vill att fingrar ska bläddra vidare till fyra sidor om Charlotte Perelli. Fast den här gången var det eurovision songcontest och då hade det stått om Perelli tio dar i sträck, 10 dar a´ 4 sidor per dag, större än alla andra nyheter i år, och då fanns det inte en enda liten mikroskopisk cell i kroppen som ville att fingrar skulle bläddra och fingrar lydde. Uppdrag femminutersgranskning:

     Det första som alla redan vet men som man (i varje fall jag) ändå behöver få veta lite oftare, kanske varje dag, är att likhetsprincipen inte existerar på sveriges största kvällstidning. Vilket kanske inte är deras huvudmål, jag har ingen aning om deras värdegrund, men som språkrör för och till en allmän majoritet är deras ord mäktigt inflytesrika.

      Hur mycket av våra uppfattningar om människor, ideal, politik, världen etc. byggs inte med hjälp av media?

      Jag jämför den etniskt svenska mannen med den etniskt somaliska mannen som misshandlade en man till döds i malmö och i den artikeln om honom, den senare, står det bara att om hans etnicitet.

       Hans kultur.

       Hans religion.

       Vad betyder det som står outtalat med versala bokstäver och som tränger in i sväljande bakskallar? Vad gör det med oss? Oavsett om vi stannar upp eller om vi bara skummar förbi budskapet? Tänk att just det här upprepas och upprepas och upprepas och till slut är det så mycket skum att det fastnar på kläderna och kläderna blir blöta och fukten sätter sig på huden och blir en del av oss själva. Vi kanske inte ens märker det. Fukten är inte ens kallsvettigt kall. Bara ljumme.

      Varifrån får jag citatet i huvudet att "ljummen, ondskan är ljummen"?

      Varför skrev inte reportern om när den somaliska mannen blev våldtagen av gerillasoldater framför hans egen mor och far som satt bakbundna vid stolarna vid första parkett med pistolmynningar mot tinningarna? Varför skrev de inte om när hans lillasyster blev uppsprättad av skrattande soldater eller när samma omänniskor urinerade på mamman och han skrek försvarslöst ut vanmakten ur sina lungor och sen sköt de fadern med trettionio skott innan de släppte honom. De ville att han skulle sprida skräckhistorierna vidare för att grannarna, för att motståndsrörelserna skulle krympa och tystna och tyna bort.

       Varför står det bara att han är somalier?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Idag på det kurtorsjobbet där jag trivs som i ett svalkande bad en brännande julidag var det dags att säga hej då till elver jag arbetat med under den här terminen och som jag inte kommer träffa särskilt många gånger igen. Vi ska byta skolor, gå på b...