Direktlänk till inlägg 30 maj 2008

Sanning, tacksamhet och anus

Av David - 30 maj 2008 11:42

Den sköna rödgörande solen klibbar fast fingrar och tangenter blir bara sällsynt nedtryckta och det får motivera varför uppdateringar skyltar med sin skolkande frånvaro. Även om det inte är hela sanningen.

     Jag tvivlar i detta skrivande ögonblick på om man någonsin kan ge hela sanningen av någonting eftersom en sanning bara är en sanning och den representationen är då endast detsamma som en vinkel ett perspektiv ett synsätt av någonting som antagligen är betydligt större än att en sanning kan ge heltäckande sanning. En tanke sprungen ur följande resonemang: vi är subjekt som subjektivt uppfattar och processar saker och bara det faktumet betyder att den objektiva sanningen blir ofullständig. Det brukar jag vifta med rallyflaggor om när det kommer till massmediala rapporteringar men inte lika frekvent när det gäller det individuella planet. Men det slår mig själv rätt ofta.

    Att jag inte har hela sanningen bara för att jag tycker som jag gör. Det kan vara både frustrerande och befriande på samma gång. Två motpoler som möts till en gemensam enhet, som så ofta här i livet.

     När det slår mig brukar jag försöka upptäcka så många perspektiv som möjligt. Det blir några nålar i varje höstack. Eller bara erkänna att jag är utan fullständig vetskap.

     Vet inte varför jag tapetserar inledande meningar med skrifter om sanning. Kanske för jag läser Khaled Hosseinis Flyga Drake och läser vackert om hatet när någon stjäl: när någon ljuger stjäl hon någon annans sanning.

      Slut på vilseledande intro.

      Förra veckan sökte min sambo jobb som projektmedarbetare inom ett EU-projekt för integration. Så här stod det om arbetsuppgifterna, och jag måste skriva ner det för att fortsättningen ska ha någon som helst poäng, även om jag vet att AMS-annonser kan vara tråkig läsning:

      ”Vi söker Dig som har erfarenhet av att arbeta i projekt och har god kännedom om integration och mångfaldsarbete i offentlig och privat sektor. Tjänsten innefattar samverkan med integrationshandläggare i kommuner, andra myndigheter och företag. Du arbetar självständigt men i nära samarbete med projektledaren för projektet. En viktig arbetsuppgift är att organisera och genomföra mångafaldsutbildning för företag. Du behöver därför erfarenhet av att leda och organisera mångafalds- och/eller jämställdhetsutbildningar av personal eller motsvarande. Vi kommer att lägga stor vikt vid dina personliga egenskaper.”

     Om man var intresserad av tjänsten uppgavs Agneta Wikblom som en kontaktperson.

     Min sambo skickade in en ansökan. Tyckte att beskrivningen passade henne, att hennes kompetens skulle komma till sin rätt och att det låg bra i tiden att jobba i ett projekt. Egentligen är hennes kompetens irrelevant i fallet, för alla dessa bokstäver kommer att mynna ut i en fråga om bemötande, men hon kan bocka av många check på arbetsuppgiftslistan. Lets check check idi check it out.

      Integrationsfrågor – check. Projektarbeten – check. Kännedom om offentlig och privat sektor – check. Samverkan med kommuner, myndigheter och företag – check. Utbildning av personal eller motsvarande – check (även om det är i praktikantform).

      Sen behöver inte checklistan betyda att hon är kvalificerad för jobbet. Jag vet. Jag har skickat in 128 jobbansökningar och inte blivit kallad till en enda intervju. Ändå tycker jag väl att jag har någorlunda att komma med till matbordet. Så. Kontenta: en perfekt teoretisk matchmaking på pappret självkvalificerar ingen. Det funkar inte ens att hålla tumme. Eller blåsa ut tårtljus och önska. Men i och med ovanstående lista kan ingen beskylla mig för att inte ha gett en dekorerad bakgrundsbild att hänga upp som rekvisita på scenen när hon nu åter får strålkastarljuset på sig.

       Efter inskickad ansökan ringer hon kontaktpersonen Agneta Wikblom.

       Skit ut några pommes.

       Ungefär så här lär det (orden är inte rätt men kontentan är det. Fast kom ihåg introt.) efter två snabba hej, jag är jag och du är du och ditten och datten:

       ”Jag tänkte höra mig för lite om den här tjänsten som projektmedarbetare med fokus på integration. Det är nämligen ett av mina intresseområden och som jag för tillfället...”

       ”Jaha, nej. Integration och integration. Det är inte riktigt vad den här tjänsten handlar om.”

       ”Okej, i annonsen efterfrågas kompetens inom integrations- och mångfaldsfrågor så jag trodde...”

       ”Nämen nej, det är inte riktigt vad det rör sig om. Det är mer en tjänst inriktad mot organisationsfrågor och liknande.”

       ”Ja jag såg det också. Det är så att just nu är jag på ett konsultföretag som jobbar med bland annat organisations- och ledarskapsfrågor inom offentlig sektor. Så jag tänkte höra mig för lite om…

       ”Nja, eller kanske inte organisationsfrågor i den bemärkelsen. Mer att man ska skapa nätverk och vara organisatör. Det kanske har blivit fel i annonsen, arbetsuppgifterna kanske inte är tillräckligt tydliga, jag har inte riktigt koll på vad det står där men jag ska se över det.”

        Och till slut läggs telefoner i hakar.

        Agneta Wikblom fick C- i trevligt bemötande i sin roll som kontaktperson. Det som drar ner betyget en aning är hennes inte helt tillmötesgående stil. Eller Agnetas attityd vill jag nog hellre skriva: det som drar ner betyget en aning är hennes inte helt tillmötesgående attityd. Allt min sambo sa var helt fel och Agneta slog rekord i att börja meningar med ordet ”nej” och det är ju en glädjesprinkler utan dess like. Speciellt när man är ute efter lite upplysningar för ett jobb man är intresserad av.

        Dessvärre tror jag att det här är ganska vanligt förekommande. Att företagen tycker att alla arbetssökande ska vara lika tacksam som när det där gänget mobbare på högstadieskolan i Falköping muggdoppar en liten blyg kille i toaletten och tycker han ska vara glad för att han får vara med och leka. Slogan: Lite tacksamhet är det för mycket begärt när du får chansen att hänga med oss?

        Borde det inte vara så att företagen välkomnar de som är intresserade av att söka jobb på deras arbetsplats. Att företagen är tacksamma när människor erbjuder sin kompetens sina tjänster till sitt dagliga slit till dem. Tacksamma för att människor skriver personliga brev, mejlar, ringer och är nyfikna.

        Nej.

        Agneta tycker bara det är så enormt jävla ledsamt när någon ringer som inte alls låter lämpad att arbeta hos henne och dessutom avbröt den där olämpliga jävla terroristen surfandet på aftonbladets skvallriga nöjessidor där Agneta höll på att läsa om skilsmässan mellan Kristin Kaspersen och Hans Fahlén och vad var det nu hon alltid sagt, jo just det, ”det där håller aldrig”. Nej, nu ringer det igen, äh, låt det ringa..

        Ett praktiskt tips av en modig kvinnas handlande:

        Hon var kallad till arbetsintervju och kom in till den kostymklädde chefen som satt bekvämt tillbakalutad i sin kontorsstol. Han tittade knappt upp ur sina papper han höll i handen och började slentrianmässigt rabbla upp allmän fakta om företaget, som han har gjort hundratals gånger förut. Kanske la han in en ny konstpaus mellan två stycken för att göra presentationen lite annorlunda.    

         Efter fem minuter reser sig kvinnan upp, mitt när chefen håller på med en utläggning om något arbetsplatsspecifikt, och säger:

         ”Jag får tacka för mig. Om det är så här jag blir bemött när jag söker jobb här vill jag verkligen inte vara på det här företaget. Hej då!”



David - en sista betraktelse. När man loggar in på blogggratis får man alltid uppge fyra bokstäver som någon form av kontroll. Det brukar vara Z Y U D eller nått i den stilen. Idag var det anus.

 
 
Ingen bild

också Nyköpingsbo...

2 juni 2008 08:03

Ett litet tips...ta det varsamt på nätet.

 
Ingen bild

David

2 juni 2008 17:33

Varför tipsar du om varsamhet? Är jag oöm?

 
Ingen bild

Jakob Åhman

2 juni 2008 20:16

Ja, gör som personen med första inlägget och var helt anonym istället, då kan man inte tvingas stå till svars för sina tankar/åsikter.

Det vore ju hemskt!!

 
Ingen bild

en annan Nyköpingsbo...

23 juni 2008 18:00

Nej Du kanske inte är oöm men men det kanske är lättare att få jobb om man inte lämnar ut personer på nätet. Hoppas Din sambo hittat något för henne bättre?

 
Ingen bild

David

24 juni 2008 20:57

Jag tror att det redan var kört. Det var lite det som var andemeningen med hela inlägget.

Sen hade jag med namnet på personen av just den anledningen att jag ville hänga ut henne på nätet.

 
Ingen bild

en annan Nyköpingsbo

28 juni 2008 19:07

Förstår det.Kanske ändå inte så klokt. Känner DU till PUL?

 
Ingen bild

David

1 juli 2008 15:37

Jag kan omöjligt förstå vad just PERSONUPPGIFTSlagen har med mitt inlägg att göra?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av David - 7 april 2009 18:03

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Av David - 20 oktober 2008 15:46

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Av David - 14 oktober 2008 17:49

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

Av David - 13 juni 2008 10:12

    Det får vara bra nu.

Av David - 5 juni 2008 16:17

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...

Skapa flashcards