Jag såg en styrketränad älg imorse. Den stod vid skogsbrynet nära den vägen jag rattade bilen på och försökte dölja sig bakom en anorektisk björk. Det gick sådär; påminde i stora drag om småbarn som leker kurragömma och blundar sitt allra hårdaste och kanske till och med lägger händerna för ögonen och på det sättet försäkrar sig om att de aldrig kommer bli hittade - trots att gömstället är ovanför köksbordet som står mittemot den som ska leta. I ögonhöjd.

     Om jag får säga det själv upplever jag det inte som att jag har många hook-ups i livet. Så vitt jag vet är det bara två. Älgar och björnar.

     Nu bortser jag från att jag är rädd för igelkottar och fåglar. Och att jag har en speciell relation till öppnade förpackningar. Jag bortser även från min rädsla för solstrålar som skjuts i juli och augusti, som bottnar i en mardrömsliknande rödhet på ryggen för tre-fyra år sen. Och jag blundar för att jag har ett starkt ogillande gentemot använda suddigummin sedan lågstadiet eller nått annat tidigt skede i livet. Givetvis tolkar jag inte min nolltolerans mot vidrörande av fotens undersida som ett problem utan som en biologisk självklarhet.     

      Och… som sagt: bara två hook-ups. Älgar och Björnar.

     Inga bagateller direkt: stora farliga björnar och mäktiga älgar, som för övrigt får 1/3 av tysklands befolkning att semestra till norrland där sannolikheten är större att du får fyrtio myggbett på ansiktets högra ovansida innan du ens ser en älg.

     Har ni några hook-ups (envisas med att skriva det internationellt gångbara ordet. Var god och ha överseende med det då jag inte har ett svenskt vokabulär som kan hjälpa mig ta fram ett bättre ord!) får ni väldigt väldigt gärna slänga blygheten stressen eller vad det nu är som gör att aldrig nån svarar när man frågar frågor på bloggar och berätta om era vardagliga issues.

      Med tanke på vad som nyss stod rekommenderar jag starkt att du börja rannsaka dig själv just nu så att det lagom tills du läser sista raden på det här blogginlägget finns en klar bild över hur din kommentar ska se ut.    

       Det är på intet sätt ett krav eller ett måste utan mer en önskan om en liten studie i hur människan kan se ut. Au naturel.     

      Börjat?     

      Älgen försökte alltså göra sig liten bakom fläckig björk men lyckades inte alls, så jag stannade bilen, vevade ner rutan och ropade ”du är tagen”.        

      Sen tog jag fram mobilkameran och skulle ta en bild.

      Men istället ropade jag ”nu är det din tur. Du kan reglerna va? Blunda och räkna till hundra.” och gasade därifrån.

       När jag har kommit en bit föds det blodig tanke i mitt huvud som jag nu klipper navelsträngen till. Om mönster och hur huvuden subtilt förvrids. I nyliberalismens tecken:

       Min spontana reaktion var att ta en mobilbild med kameran. Jag kan läsa den meningen om och om igen och förundras förvånas lika mycket varje gång. Ta en bild med mobilkameran!?! Ser jag den enskilda händelsen i ett större perspektiv blir tendensen klart mycket tydligare: att händer nått, gärna något farligt i stil med en brand eller ett rån eller kraschade bilar, då tar man fram mobilen. Inte för att ringa ambulans polis eller brandkår utan för att fota veckans bild till aftonbladet och inkassera lite sköna stålar i fickan.

         Nyliberalerna har satt ett dollartecken framför människan. Och det har skett så fördolt, aldrig bokstavligt, alltid inlindat i tjusigaste formuleringarna, att man inte har lyckats upptäcka nått förrän den dan man är på väg till jobbet och ser en av sina hook ups ibland lövträden.  
         Kanske är man just precis som älgen i morse, som står och käkar lite daggvått gräs intill väggkanten och funderar på nya samlagsställningar nu när han och hon har hamnat i slentrianmässiga hjulspår, funderar vidare på att kanske skriva ner några rader till Marlena Ivarsson eller föreslå rollspel, ja där nånstans tvärnitar en fortkörande bilist, vevar ner rutan och gapar lite på sörmländska och tar fram en mobiltelefon. Och sen åker bilisten och gömmer sig flera mil bort och man har ingen aning om var, eller vem det var, eller varför eller vad som har hänt - men vet ingeting annat än att det har hänt.

         Och det som har hänt har infiltrerat människor sätt att vara människors och kanske älgars sätt att få vara älgar och mönstret är oroväckande på många sätt (mindgame för den som orkar. Gör en superkort konsekvensanalys av följande områden: politik, makt, miljö, relationer, solidaritet osv osv osv).

         Kanske har jag fått fler hook ups att hålla reda på.

         Du också?

 

herrmoberg

19 maj 2008 13:01

Hej ! Rösta gärna på Sveriges bästa kommunslogan på min blogg.

http://herrmoberg.bloggagratis.se

 

Sara

19 maj 2008 21:42

Yo brorsan! Vilket härligt inlägg! Särskilt minns jag din ovilja att äta dillchips ur en öppnad påse, om än det var från kvällen innan. Jag skulle vilja fara tillbaka en två decennier till Trollstigendagar och bara insupa barndomen once again. Fast bara för en kort stund. För vuxenlivet ÄR och nuet är härligt.

Mina hook-ups ligger långt in och fotbollsmåndagssnack om EM distraherar tankar och självinsikten. Jag kan bjuda på en hook-up (eller snarare tvångstanke) att jag inte kan gå på en brygga eller kajkant med någon vid min sida. Jag tror inte att personen brevid ska knuffa i mig, men jag tror att personen brevid ska busa och låtsas-knuffa-i-mig och då tänker jag att jag inte ska bjuda på nått bus utan hoppar i mer eller mindre självmant. "Här ska inte kastas över kanten, jag hoppar minsann själv" typ. Konstigt. Har du nån diagnos på det?

 

"moster"

20 maj 2008 15:05

Ja,du David. Välkommen in i släkten hook-ups.
Men vad vore livet utan skräck och mardrömsfantasier om fästingar, navelpill och spindlar. Jag tror att det skulle vara ack så mycket tråkigare. Tänk så många glada skratt vi har åtnjutit av dessa vedervärdiga hook-ups.
Ett gott råd: Var inte så frikostig med att berätta om dem bara. De kan kommat att användas mot dig vid födelsedagar eller liknande.

 

Närstående

20 maj 2008 20:29

Hur var det med blockflöjten och orienteringen då?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...