När tröttheten har letat sig ner i fingrar och upp i tankar och formuleringar inte vill bli förlösta kan en bild få stå som egen talande modell. Det här är en av mina absoluta favoritbilder. Den representerar så mycket för mig och jag minns att redan första gången blåa ögon fastnade på mannen och pansarvagnarna fastnade även resten av mig. Kanske nästlade jag in mig i all svårtolkad symbolik man kan läsa in i bilden om man är lagd åt det hållet. Eller kanske stannade jag bara till i flertalet ögonblick i en form av ren beundran.

    Jag stannar fortfarande till varje gång jag ser bilden. Försöker insupa så mycket som möjligt. Modet, kampen, godheten och på samma gång grymheten, våldet, makten. Vem behöver läsa långa krångliga meningar när en fotograf kan berätta så mycket med rätt knapptryckning vid rätt tillfälle?     

     Fotografiet är taget den 4 juni 1989 vid Himmelska fridens torg i Peking.

     Och ja, den får symbolisera allt jag vill få skrivet men inte har ork att skriva just nu.

 

Mikael

17 maj 2008 18:51

japp, har kommit av mig lite, nu är jag på g igen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...