En blogg att ha båda ögonen på är nyskapade http://stormigavatten.blogg.se/ där en man som lever mer poesi än vad många någonsin kommer kunna formulera skriver ner sina funderingar. Smått och stort. Gott och ont. Och en klase motsatspar till.   

      Går man in på sidan just nu byggs det på en terrorlista, något alla uppmanas att ha i bakfickan. Det ska inte vara förbehållet USA. Eller andra mäktiga länder organisationer eller vissa högt uppsatta politiker. Så han hakar på trenden flugan och snickrar in den första personen på listan och med tid utlovas utfyllnad. Jag väntar otåligt på vad dessa stormiga vatten ska föra med sig in över mig.

Solen sken tidigt igenom tunna persienner och träffade fräknigt ansikte och trots vridningar slapp ingen i sovrum undan och vakenhet vaknade för tidigt för egen smaklök. Lördagsmorgnar vill jag sova ut på men upplysande solstrålar är svåra att ignorera. Så klockan var spädbarn när jag satte mig i sängen och gnuggade ögon och tänkte ett Jay-Z:igt "damn it". Hur som. Det är inte för att orda om lördagsmorgnar jag skriver.

      Istället.

      En tillbakablickande veckofundering:

      På jobbet igår hände det igen: jag skulle gå på toaletten och slå en sjua åtta nia och när jag lyfter lock är det tredje gången på två veckor som syn är otrevlig. Någon eller några skitnödiga kollegor skippar att rengöra stol efter sig och eftersom det sker upprepat handlar det inte om stressade tillfälligheter utan om bristande insikt - skit är skit är inte rent = saker som kommer i kontakt med skit blir skitigt och därmed inte renare. Tack vare okunskapen får man stå med toaborsten i hugg och täcka upp för andra för att själv inte framstå som en snedskitande otvättande slusk om någon köande person brådskande väntar på sin tur när man är klar.

     Vad är det frågan om? Är det arbetsplatsspecifikt? Är beteendet okej eller är arkebusering enda vägen att gå? Vad ska man göra?

David - toalettrengörare