Direktlänk till inlägg 30 januari 2008

Navig radiopratare

Av David - 30 januari 2008 17:19

På denna blogg har intet mycket hänt. Stillsamhet är icke att underskatta. Under lygnt yttre har inre batterier laddats även om produktivitet tillfälligt stelnat till i sjukligt varm vinter. Föregående mening är avsedd att fungera som en maskerad passning till alla bristande ansvarstagare gällande vår miljö. En del kanske kopplar nya osorterade väderlekar till hur människor handlar, det gör jag. En del kanske bara living large för man får bara en gång och då spelar alla andras gånger mindre roll. Andra kanske önskar, hoppas, vill, tänker, tycker, gör på andra sätt som jag summerar så här eftersom det är omöjligt att veta om, eller redovisa för, alla dessa.

     Hur som helst: om människans oförmåga att se långsiktigt kan man skriva essälånga inlägg men jag nöjer mig med att konstatera att varje gång någon lyckas se bortom omedelbar tillfredställelse är den Någonen värd en P3-morgonpasset ”kaka”.

     Apropå P3 tänkte jag häromdagen skriva om Deniz Merdol, i radioprogrammet Mitt P3, som varje dag kl.13.00-14.00 lyckas med det formidabla konststycket att leverera sitt namn minst 1 gång per minut (kalkylerat minus musiken). Att hon dessutom ger märkbart märklig respons på lyssnarnas SMS och mail är ren bonus. Hon ber folk skriva in till henne och sedan får några få utvalda lam torr respons. Igår handlade programmet om nojor och någon skrev in och berättade att varje gång hon/han passerade människor höll hon/han andan för att inte få in baciller i sig. ”Jaha, jag vet inte om du är allvarlig? För hur du tänker du då egentligen? Jorden är ju full av människor.. he he. Man kan ju liksom inte bara låta bli att andas en hel dag. Eller vaddå hur gör man om man blir kär då? Och ska kyssas? He he konstigt. Ni lyssnar på Mitt p3 med Deniz Merdol. Jag är Deniz Merdol och nu ska ni få höra en låt, sedan blir det mer Deniz Merdol.”

     Jag har lite svårt för människor som ser sig själva som nav vilka ekrar/länkar/människor kretsar kring. Extra svårt har jag när navet blir lätt nedlåtande. Det är dessvärre den bilden jag har av radioprataren i fråga. Må hända stämmer den inte. Men varje gång jag väntar på suveräna Christer i P3 som följer efter Mitt P3 hör jag ett namn upprepas till absurdum. 

      I lördags tänkte jag skriva om 15-20 st INFO 14 killar som ockuperar stadens gator på helgerna i litet samhälle och slår stygn i huvudet på invandrarkille på 15 år.

      Det hade jag kunnat koppla till dagens killgruppsämne som var mod. Eller mer specifikt handlade det om vardagsmod. Att våga stå för vad man tycker, vem man är och vad man har gjort. Antonio Gramsci skrev ”att leva är att ta ställning” och det kan man utveckla till att exempelvis inkludera att man måste ha mod för att leva och för att leva måste man ta ställning.

      Att i grupp berätta om antingen det stoltaste ögonblicket i sitt liv (jag berättade om stoltheten jag i efterhand känner för min familj som lät en behövande människa bo i åtta månader hos oss) eller det sårbaraste (jag berättade om dröm som gick i krasch) eller det pinsammaste var uppgiften.

     Men det har inte blivit så mycket skrivande för utanför blogg har det hänt mycket. Jag har fått ytterligare ett jobb, ett halvtidsvikariat fram till sommaren som kurator på en skola för dövblinda med någon form av utvecklingsstörning. Samtidigt håller jag på med en flytt. Och killgrupper. Och vårda nära och kära.

     Då vet ni.

     En kort uppdatering.


 
 
Ingen bild

Maria

30 januari 2008 18:21

Kul att jag inte är den enda som reflekterat över Deniz Merdol... Jag tycker även att det låter som att hon läser innantill hela tiden.
Grattis till jobbet! Kommer ihåg för en tid sedan när jag sa att allt skulle lösa sig... Du ser!
Jag tror att vi behöver ses snart! Behöver någon som lyssnar när jag pratar... *ler*
Kram

 
Matilda

Matilda

2 februari 2008 20:31

Jag har lyssnar på det programmet kanske 2-3 gånger och fått intrycket av att det nästan är ett Annika Lantz-program, fast utan gäster. Hon pratar i ett kör hela tiden. Den här sortens program tilltalar kanske andra, men inte riktigt mig. Dessutom verkar det som att hon alltid pratar om att hon nyligen blivit dumpad, ett ämne som kan bli nååågot uttjatat. Fast det är ju intressant det här med programledare som helt lämnar ut sig själv, berättar så mycket om sig själv att man vet mer om dem än vad man vet om sin bästa vän. Sedan finns det de mer opersonliga programledarna men som ändå har en oerhörd personalitet (ex Kaj Kindwall).

Grattis till jobbet! Låter som att du har ett spännande och aktivt liv!

http://mystiskt.blogspot.com

 
Ingen bild

sara

4 februari 2008 19:46

tacka vet jag knattetimmen i P4....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av David - 7 april 2009 18:03

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Av David - 20 oktober 2008 15:46

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Av David - 14 oktober 2008 17:49

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

Av David - 13 juni 2008 10:12

    Det får vara bra nu.

Av David - 5 juni 2008 16:17

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...

Skapa flashcards