För nån tråkigt stillsam kväll sen satt jag och konverserade om det ytterst märkliga fenomenet att många korta och långa människor har en förkärlek till att fokusera på mollinslagen i vardagen. Det lägger sig som en ockuperande hinna över glädje och vålmående. Nästan så man tror att följande ordspråk behöver en korrigering; ett tillägg:

    Efter regn kommer solsken - och därefter kommer nytt regn.

    Laestadianmentaliteten lever kvar.

    Så jag har ett tips. Att använda eller förkasta. När man frågar någon "hur är läget/hur mår du/sho bre´ vad händer len" och den svarar att det är "småtungt/dåligt/ey fan det är fett med kefft" då följer man i regel alltid upp svaret med att fråga vaddårå. Däremot om någon svarar att "det är bra/stabilt/softish" så låter vi följdfrågorna utebli. Varför är det goda inte intressant?

     Så tipset. Att använda eller förkasta alltså, är att när någon svarar att det är bra, även om det bara är en fras för att kunna hasta vidare, följ upp följ upp. Kanske att det är värt att även då fråga "hur kommer det sig?" och ta del av det braiga positiva optimistiska glädjefyllda som man allt för ofta glömmer bort i vardagen på jobbet i novembermörk månad. 

      Jag tror det ger cirklar på vattnet. Och kanske hjälper det till att bli av med den där ockupanthinnan.

      Man får då högst sannolikt ta del av nygräddade bullar, rofyllda frukostar, en insändare i tidningen, ett barnbarns första ord, en lyckad tipsrad, rätt lag som vann matchen, snyggaste killen som hälsade på en för första gången, snöänglar, ett telefonsamtal från en gammal god vän, en komlimang på perrongen av en främling, en fällande dom, en friande dom, en första pirrande kyss, ett jobberbjudande, en saftig löneförhöjning, en politisk reform, en dikt som ställer allt uppochned, ett minne från tid som bara ger smilbandsutsträckningar och så mycket annat som gör dagar bra och måendet väl.

      Så tipset är att dyka ner i andra människors bra dagar och se vad som döljer sig bakom leenden bakom svaren. Där däljer sig säkert påminelser man kommer behöva när novembermörkret snart faller.

David - mår bra idag. Har ätit en god frukost mittemot strålande fästmö och knappt kunnat koncentrera sig på DN:s alla delar. Sedan väntar läsning i soffa och finfin lunch och senare ett endorfinutsläppspass.

 

Åsa

28 oktober 2007 15:51

Du är utmanad!
http://asapetersen.blogg.se/1193581963_sju_sanningar_om_mig_.html

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...