Ottan är kylslagen, det märks att rödgulbrun höst annonseras, bilen är färdigpackad och 76 mil genom landet som definierar ordet avlång väntar.

     Det är fint.

     Jag hoppas alltid få se en älg eller två utmed vägen. Brukar gå i uppfyllelse. Den ultimata förhoppningen är förstås en björn men de är kinkigare. Så svåra att vi bilresenärer kommit överens om att den som först ser en björn belönas med en extra röst i alla kommande ö-råd. Vilket alltså betyder att man får sista ordet i alla diskussioner och det är förstås odiskutabelt.

      Det är stort.

      Ville mest säga att jag ska åka bort nu. På rekreation.

      Det är skönt.

David - återkommer

Jag kliver in i min väns nya lägenhet.

     Har bara sett den en gång förut; vet att planlösningen är grym, vet att sovrummet är originellt och jag vet sånt man vet när man har sett en lägenhet en gång tidigare.

     Jag går in genom ytterdörren och gör en snabb runda: spanar in, nickar på huvudet och konstaterar att han har gjort ett kap. Lägenheten är lika fin som jag minns den. Det är väl ungefär dit vi kommer.

     - För fan, ser du inte min nya teve!, ord som yttras med glimten i ögat.

      För vårat rödgula vänskapsband är utrullat ända tillbaka till sjuårigt 1989 eller annat vagt årtal däromkring och han visste att jag skulle missa teven och det är inga konstigheter.

      När han nämner den ser jag den: en 40-tums teve som tar sin plats. Svart och ståtlig. Óch när jag ser tänker jag att man egentligen inte kan missa den. Men jag lyckas. Eller misslyckas.

      Det är skitsamma.

      Han vet att jag missar den. Jag ser den helt enkelt inte. Men jag hoppas att han vet att jag ser allt det andra.

     Jag ser hur kärleksfulla ögon talar till lika kärleksfulla kvinnoögon. Och jag unnar honom varje uns och vill att hans bröst ska vara fyllt med tusentals av såna unsar. 

     Ser hur känsliga handleder fortfarande vrider bandyklubbor i precis rätt vinkel för att avlägsna ett millimeterpass på förvånade blad.

      Ser hur den mannen växer och växer av klokhet och år och jag trivs i närvaron. Trivs med att veta att jag ska fortsätta få vara med.

      Ta del.

      Missa.

      Se.

Hinner inte skriva mer. Ska på match.

Igår befann jag mig bland födelsedagsbarn, vinglas, grabbiga grabbar och musik som inte föll mig på läppen.

    Det var fest.

    Min kropp var dekorerad med parfymstänk, glada miner och rutiga knästrumpor. Jag hade vacker dam vid min sida och andades förväntansfull stämning. Det är som om en massa människors glädje trycks ihop så kompakt i ett rum att man nästan kan klättra upp på den. Sådana tillfällen är som en slags själslig medicin.

     Lekar arrangerades och oblyga karlar och kvinnor lekte efter bästa förmåga.

     Drinkar och öl dracks och oblyga karlar och kvinnor blev än mindre oblyga. Vissa tyckte det var trevligt och andra tyckte det var mindre trevligt. Ni vet, som stora fester brukar vara med andra ord.

     Och som en fotnot till fester och alkoholdrickande skulle jag på någon framtida fest vilja slippa uppleva att den som väljer att inte dricka alkohol blir ifrågasatt. För följande dialog har hörts på varenda festtillfälle jag varit på sedan urminnestider:

       - Dricker du inte?

       - Nej...

       - ? ? ?

       - Jag kör.

       Den nyktre måste alltid motivera sitt val. Aldrig tvärtom.

       - Så du dricker?

       - Ja...

       - ? ? ?

       - ?

David - lätt bakis

Jag har legat på den lata sidan de senaste dagarna. Fyllt tiden med sällsynt inaktivitet. Har legat i soffan och kommit fram till att det verkligen stämmer det där med att ju mer man tar sig för desto mer tid till annat finns det. Vilket måste vara motsägelsernas prima motsägelse assoluta.

     Jag känner mig skönt trött i skallen och vet att ordval blir luddiga och formuleringar luddigare och undertonerna luddigast och jag gillar det. Ibland vill man ha det så:   

     Sätta sig ner och låta stora händerna fritt välja bland lilla tangenturvalet och höra det klinkande ljudet för varje bokstav som redan finns och ändå på nått konstigt sätt blir till igen precis i det skeendet när klinkljudet når den trasiga förslappade trumhinnan som finns i min vänstra hörselgång.

     Efter en påbörjad harang om motsägelser, logik, modus tollens och modus ponens och efter en utsuddad harang om dito tänkte jag kortfattat summera en av funderingarna jag haft på sofflocket:

    I och med den debatt som följde efter stureplansvåldtäkterna och fortfarande fortgår på olika forum kan man skönja uttryck för svensk kvinnosyn. Det är alltid lika intressant att ta del av världens mest jämställda lands framställning av problem och fenomen av olika slag (och man kan passa på att snudda vid tanken på hur det ser ut i andra länder, på andra kontinenter).

     Någonstans läste jag att det på krogarna finns s k ”drinkluder”, som någon som inte var lika förmögen verbalt som ekonomiskt uttryckte saken. Det representerar tydligen en tjej/kvinna som gör vad som helst för en drink.

    Även om jag starkt ifrågasätter det ovan nämnda av många skäl, t ex tror jag inte att drinken och/eller ligget i sig är huvudändamål hos personen i fråga. Det är möjligt att jag har en för stark dragning till psykologiska förklaringar för att nöja mig med den enkla ekvationen: drink=ligg. Jag tror nämligen att det finns fler nyanser och aspekter att ta hänsyn till. Men det är inte det jag vill uppmärksamma.

     Utan det jag nu funderar kring är att om det finns ”drinkluder” måste det också finnas ”drinkhallickar” eller ”drinktorskar”. Lite konstigt, men också väntat, att ingen nämner dessa män.

Igår avslutade jag mitt sommarjobb. Jag sa Hej då till människor jag aldrig hade träffat eller lärt känna om jag inte halkat på det berömda bananskalet. Det är tur att det finns folk som slänger bananskal. För jag vill träffa människor som jag aldrig skulle möta om jag inte avvek från den utstakade vägen.

     För vilka människor det finns, och vilka historier de bär på.

     Vilken respekt man får för det sköra livet när man ser män och kvinnor som förlorat allt och ändå kämpar. För varje dag är en kamp. Mot saker som inte är uppenbara. Hjärnspöken, som en del kallar det. Mot missbruk. Mot vanor. Mot mot mot.

      En av mina nya bekantskaper råkade ut för en haschpsykos när han var 20 år.Efter det har han levt i sin egen värld. Ständigt orolig. Full av djupa dalar och höga toppar.

     Jag tyckte om att ibland bli insläppt till den världen och få ta del av det livet. Den miljön. Dem tankarna. Den mannen.

     Han brukade spela gitarr. Och han gillade att måla tavlor. Mina kolleger berättade att han var god vän med Staffan Hellstrand och att Lilla fågel blå handlade om honom och den psykos han råkade ut för:

Det kallas himlen och jag har aldrig varit där

Men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här

Du var så poetisk och nu går du i en annan värld

Och jag kan bara säga

Kom tillbaks

Den här världen är så underbar

Kom tillbaks

Hela världen var så underbar

Och det kunde lika gärna varit jag

Lilla Fågel Blå

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp

Fast världen föll som ett korthus när vi försökte klättra opp

Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra

som bara vänner gör

Kom tillbaks.....

Du var så poetisk och nu går du i en annan värld

Jag tror den kallas himlen och jag har aldrig varit där

Men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här

Och nu kan jag bara säga

Kom tillbaks.......

Den pensionerade tiden har lämnat kvarlevor till dagen och gårdagens frågor har stannat i mig. Över natten, under morgonen och även under en massa andra prepositioner och tidangivelser i diverse kombinationer.

      Låt mig snurra tillbaka ett dygn och ge en utförligare presentation av vad som lever kvar i mig och snart blir till fosiler i en levande kropp:

      I en vit toyota starlet, modell mindre, navigerade jag in i Salems nya bostadskvarter. En felkörning, en u-sväng och en bra parkering senare mötte jag en bekant med en 1 månaders bebis.

     Man skulle kunna tro att det var hit jag ville komma med tanke på hur fascinerande små människor är. Men då tror man fel. Och det är aldrig kul att tro fel. Fast om man tänker efter är det inget att hänga upp sig kring för det händer mest hela tiden.

     För att skynda mig till poängen: vi åt mat, vi höll bebis, bebis spydde på ny t-shirt, vi sa att det var gulligt, vi satte oss i mjuk soffa och där landade hårt mansarsle bekvämt.

      När vi satt där kom frågan upp om sexualitet.

      Ett brett ämne med ett otal infallsvinklar och som ständigt är aktuellt och viktigt. Det finns mycket att orda om och ändå så finns det få som ordar om det. På ett seriöst och vettigt plan.

      Huvudfrågan som formulerades löd: hur vill du att ditt barn ska socialiseras i sin sexualitet?

     Den frågan öppnade givevis för följdfrågan: är det du som förälder som ska påverka ditt barns sexualitet eller ska den frodas fritt? Kan den gro fritt eller är det detsamma som att lämna över ansvaret till vänner, teve, film och en samhällsdiskurs?

     Vilket ansvar har man som förälder?

     För onekligen spelar man en viktig roll och jag tror inte att jag är på tröttsam cykeltur om jag påstår att rollen är viktigare nu än tidigare.  

     Barn möter en offentlig värld som är, och blir, mer lik den privata för varje ny tv-säsong (och här menar jag inte det som endast en referens till det som sänds på teve utan mer som allt som finns runt omkring en individ - även om det lätt kan tolkas så eftersom jag oförsiktigt slänger med uttrycket tv-säsong. My bad.). Sex säljer och folk vill tjäna pengar och det är den utgångspunkt som skapar en cirkel, vilken hela tiden vidgas och innefattar mer och mer.

     Så man skulle kunna säga att man som liten möter den världen tidigare och oftare än förut men ändå finns den för långt ifrån för att man ska kunna förstå vad det är som pågår på tv-skärmen och i tidningarna eller för att man ska kunna adressera frågor.

      Där är rollen som förälder viktig.

      Förstå mig rätt: hysch-hyschet som inte längre finns är bra men det känns som att föräldrarna bör ge barnen nödvändiga instrument för att handskas med dem frågor som rör sexualitet. Annars kommer barn leka ryska posten som ryska posten aldrig har lekts förr: handslag-famntag-klapp eller kyss byts ut mot oralt- vaginalt eller analt. Eller, det är ju redan så.

       Det jag menar är att när jag var liten, vilket inte är länge sedan, pratade man inte om det eller såg det inte överallt. Idag ser man det överallt men man fortsätter att inte prata om det föräldrar och barn emellan.

       Prata kan man förstå som socilisation, vilken också kan vara det tysta talandet eller handlandet.

      Glappet är för stort. När socialistation är oundvikligt behövs föräldrar som låter barnen fortsätta leka ryska posten som barn ska leka ryska posten till den dagen då de är tillräckligt bekväma i sin sexualitet för att fatta beslut om att leka ryska posten på andra sätt.

Var vänlig och skatta i vilken utsträckning du tycker att nedanstående påståenden stämmer, genom att använda följande skala:

     1 = Stämmer inte överhuvudtaget

     2 = Stämmer inte

     3 = Varken stämmer eller inte stämmer

     4 = Stämmer ganska bra

     5 = Stämmer helt och hållet

____ 1) Genom att regelbundet ägna sig åt någon form av fysisk träning tre  

            gånger i veckan så förbättrar man sin hälsa.  

____ 2) Att äta varierad mat varje dag, inklusive tre eller fler färska frukter

            och grönsaker, bidrar till ökat välmående.

____ 3) Hemlöshet är ett allvarligt problem som kräver uppmärksamhet.

____ 4) Genom att använda kondom så minskar risken att råka ut för

            sexuellt överförbara sjukdomar.

_____ 5) Källsortering är ett viktigt inslag hos allmänheten för att bidra till

              en bättre miljö.

Var vänlig och indikera ifall du utfört nedanstående handlingar eller inte:

Ja - Nej 1) Jag motionerar regelbundet minst tre gånger i veckan.

Ja - Nej 2) Jag äter minst tre frukter eller grönsaker om dagen.

Ja - Nej 3) Jag har under det senaste året personligen gjort något för att

                 belysa problemet med hemlöshet, (t ex bidragit med 

                 välgörenhet, pratat med en hemlös, skrivit brev till

                 kommunfullmäktige och försökt påverka deras inställning till

                 problemet.)

Ja - Nej 4) Jag har under det senaste året haft tillfällig och oskyddad sex

Ja - Nej 5) Jag sorterar regelbundet mina sopor.

Under en föreläsning vid Umeå universitet för nått år sedan gjorde vi denna enkla övning. Jag tycker den är bra för att man får rannsaka sig själv lite. Den frågar med enkla medel om ens attityd stämmer överens med ens beteende? Och det är en fråga man kan må gott av att ställa sig själv ibland.

Visste ni att det kostar 3900 kr för en 10-åring att spela ishockey i en mellanstor svensk stad? Jag hade ingen aning. Och egentligen bryr jag mig inte ett dugg om ishockey eller skridskoåkning men 3900 kr får även en ointresserad att stanna upp i förundran.

     Förresten så är staden Nyköping och laget heter NH90. Om man inte betalar medelemsavgiften får man inte vara med i klubben och då kan man inte spela hockey för i Nyköping finns det inga andra lag att spela i.

     En paralell till riskerna med monopol kan här förstås.

     3900 kr?

     I det ingår ingen utrustning (vilken ska vara svindyr). Inte heller ingår andra extra förmåner. Det man får är ett medlemskort - observera att kortet inte är i guld. 

      Och icke att förglömma: enligt en förälder säger föreningen att "grabbarna får åka buss på bortamatcherna" när jag frågade hur NH90 kunde motivera en sådan skyhög avgift.

      Bortamatcher? Jag skriver dit ett frågetecken för när man är 10 år spelar man inte i seriespel och antalet (borta)matcher är ytterst få. Förra året åkte t ex laget på en enda bortamatch i buss, fast det är klart förra året var avgiften bara på blygsamma 1500 kr.

      Något som rimmar dåligt med medlemsavgiften är att seniorverksamheten har haft problem med ekonomin en lång tid. Om man ber att få se redovisningar över ekonomin för ungdomsverksamhetens inkomster och utgifter går inte det, meddelar styrelsen. Vilket gör att man inte bara anar ugglor i mossen, man ser ugglorna.

      Var tar 3900 kr * 25 grabbar (97500) vägen?

      Hur spenderas 97500 kr * c:a 10 lag?

      Är det så mycket pengar som krävs för att finansiera en bortamatch i buss när man är 9 eller 10 år?

      Eller ska smågrabbar och ensamstående mödrar vända ut och in på fickorna för att finansiera ett superallsvenskt lag i ishockey?

      Det är tur att man fortfarande är ung och ännu inte har några barn. Och när jag väl får barn ska jag aldrig knyta kalla skridskosnören. Bara varma löparskosnören. That´s fo cheezy.     

David - kan inte ens åka skridskor